Jag vet inte riktigt hur det är med er, men jag är en tävlingsmänniska. I sommar ska jag köra mitt första triathlonlopp och en god vän till mig ska hänga på. Då kommer mina horn fram, eller rättare sagt tävlingsmänniskan i mig kommer fram. "Jag ska klå henne". Nu efter två veckor så börjar jag inse att hon är i en helt annan liga än mig själv. Springer på morgonen och sen tränar kickboxning på kvällen... den vännen tänkte lilla jag klå. Haha! Som en obotlig tävlingsmänniska så ska jag kämpa tills målet är nådd. Trots det så är det liiiite stressande att se hennes inlägg om alla träningspass hon gör och hur snabbt det går... ?

Jag har inte tagit ett enda löparsteg, jo springa efter rymmande barn, men annars var det över 2 år sedan jag sprang sprang och då kom mitt löparknä. Min strategi är att bygga upp min muskler (rumpa, höfter, ben, bål och rygg - hela kroppen) nu i två månader för att sedan börja springa lite lätt. Då har jag ca 6 månader på mig att kunna ta mig runt 10 km.

Nu ska jag njuta av att eftersvettas från morgonens träningspass och pyssla med mina pojkar. Sen får vi se vad dagens aktiviteter visar sig.

Med tålamod och den mentala bilden av att jag går - nej jag menar självklart- springer i mål, ska jag lyckas!??????