Idag har jag varit riktigt pepp på att träna. Jag har nu ett mål och ser verkligen fram emot att se resultat, även om jag har tålamod som ett litet barn.

Inser att jag har redan börjat lägga lite press på mig själv att prestera bra på loppet. Jag har knappt börjat träna! Skämt åsido så har jag en tendens att stressa upp mig i onödan. Jag får upp bilden att flera funktionärer försöker bära bort mig från banan för att jag är för slö. Det är mitt i natten och till och med min familj har gått hem. I den nivå ligger det på... ? Men jag är fast besluten att klara av detta! Om det nu är så att jag är sist. Har jag gjort mitt bästa så ska jag vara stolt! Dessutom så är jag helt säker på att jag kommer att vilja utföra fler lopp så det är ju bara bra att det är en god chans till förbättring.

Idag körde jag ett pass från Nike Training Club och det passar mig utmärkt! Jag får ett schema att följa och massa grymma övningar som passar min nivå (beginner). Har ju inga muskler!

Har även insett att jag har världens sämsta hållning (min man har försökt säga det till mig i snart 4 år). Om jag inte kan ha en bra hållning när jag går så kommer det vara omöjligt att springa. Så dags att planera in lite promenader, helst barnfritt?

Ta en sak i taget. Nu kör vi!?