2008 var det då tanken på att testa triathlon började gro. Har haft det i baktankarna rätt länge och det var inte förrän 2014 då min man och min pappa utförde sina första lopp, som jag insåg att jag kan inte lägga detta på hyllan, jag måste testa själv! 

Så nu efter nästan 2 år senare, 2 barn till i skaran, så är det äntligen dags att ta tag i saken. 

Jag ska utföra mitt första Triathlonslopp - Olympisk distans. 

Varför just den distansen? Det frågar jag mig själv också. Är det för att jag tror att en sprint skulle vara för lätt? Är det för att jag verkligen behöver något riktigt jobbigt att träna inför? Eller bara för att jag vet att jag kanske skulle klara det? Det enda jag vet är att en Olympisk distans är en otrolig utmaning och jag tror att det känns överkomligt, men samtidigt jätteläskigt. Jag behöver en rejäl utmaning för bli "tvingad" att börja träna redan nu! Jag är så otroligt otränad, så otränad som man kan bli efter 3 barn på 3 år + minimal med träning + 20 extra kilo. 

Det är mycket som ska klaffa för att detta ska lyckas, men jag har en bra support team här hemma och jag har till och med fått med mig en vän som vill testa på. Jag har börjar spara pengar så jag kan ha råd till att köpa en ordentlig cykel och utrustning. Nybörjade med allt!

Än så länge känns det bra att simma med min tant baddräkt och cykla med min damcykel. Rätt nivå liksom. Haha! Man kommer långt med lite. 

Så välkommen att följa min enkla resa mot mitt livs första triathlonlopp! Nu kör vi!   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså jag är så less på detta! Jag bor i ett härligt land där jag kan gå och simma i en härlig poom varje dag. Det finns en härlig löpband precis utanför min dörr och ett gym 50 meter från huset. Trots detta så kan jag inte använda dem. Har aldrig v...

I flera veckor har jag varit helt deppig. Att vara sjuk och inte får träna, men inte så pass sjuk att man måste ligga i sängen. Så jag går omkring helt slut, deppig pga att inte få träna och att det aldrig tar slut!! 1,5 månad?! Kom igen nu kroppen d...

Idag fick jag och min man testa stå på en kalipermätare. Jag fasade lite för det, men samtidigt så gillar jag veta vad som faktiskt står till lite i kroppen. Överviktig vet jag redan att jag är men jag ville se det svart på vitt. Personen som mätte s...

Det var då typiskt att folk ska gifta sig?! Haha! Jag är självklart jätteglad när två härliga människor har hittat varandra och bestämt att det blir dem för alltid...

Eftersom jag hostar hela tiden... Det blir ju liten träning trots allt. Försöker se på min hosta som lite positivt. Att ha varit sjuk så här länge har tagit hårt på mig mentalt. Jag har nog inte vägt så här mycket sedan i somras... men jag försök...