tricarolinatry

Alla inlägg under oktober 2016

Av Carolina Rönndahl - 30 oktober 2016 22:27

En härlig semester i England blev det den här veckan! Att resa med tre småbarn så gick det väldigt bra trots allt. Mina barn kan uppföra sig när det väl gäller;)

Tränat fick jag med. Körde stenhårt med mina BRAK övningar och har nu slagit mitt rekord (sedan barn) i Armhävningar på tå. 8 stycken! Mitt ultimata rekord är på 50 men den har preskriberats för länge sedan (Lumpen 2008). Jag fick in även ett NTC pass. Självklart har vi gått sjukt mycket! Så bra träning! Det ska jag absolut börja med. Kan jag inte gå så kommer jag inte kunna springa! Så det så!

Trots härligt umgänge, barn som har varit fantastiska och orsaken av ett ex antal gråa hår, dålig i magen pga dålig mat och fruktansvärt lite sömn så var det en lyckad resa. Men åh vad jag älskar att komma hem igen. Tillbaka till rutinerna och bara att få njuta av att barnen kan underhålla sig själva utan att man är rädd att de tar sönder något dyrbart. För der finns inget av det här hemma. Sönder för länge sedan...

Ser fram emot en ny vecka med nya utmaningar!

Av Carolina Rönndahl - 24 oktober 2016 09:41

Idag blir det en otroligt hektisk dag. Imorgon (03:15 för att vara exakt) ska vi upp och ta oss till England!

Det blir då ett litet uppehåll med min lilla "träningsdagbok". Träna kommer jag absolut att göra så det får bli ett långt inlägg till helgen.

Jag har till och med börjat se fram emot att träna på morgonen! Det är som att jag kan lukta känslan jag hade back in the days då jag knappt kunde hålla mig från att träna. Haha! Nästan som ett barn vid julafton;)

Näppe dags att sätta fart med att packa till 3 vilda pojkar, städa och handla lite färdkost. Nu kör vi!

Bilden är tagen av min äldsta son (snart 4 år).

Av Carolina Rönndahl - 23 oktober 2016 17:41

Söndagen är den dag jag inte tränar - någonsin. Det är en dag då jag kan vila, inte bara från träning, men även från städa, tvätta, tv och andra saker som kan "störa" vilan. Det är en dag då jag och min familj har valt att koncentrera oss på det andliga. Varje söndag går vi till kyrkan där vi kan lära oss mer om vår Himmelske Fader och evangeliet. Vi sjunger, lyssnar och reflekterar.

Är så tacksam att kunna göra detta! Det ger mig en sådan styrka i mitt liv att ha en tro på Gud och veta varför jag är här, men även veta att jag har någon som hjälper mig oavsett. Vetskapen att jag kommer att vara med min familj för evigt är fantastisk!

Kyrka vi går till heter "Jesus Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga". Kolla den kyrkans officiella sidan om du vill veta mer:)
www.lds.org

Av Carolina Rönndahl - 22 oktober 2016 12:32

Jag vet inte riktigt hur det är med er, men jag är en tävlingsmänniska. I sommar ska jag köra mitt första triathlonlopp och en god vän till mig ska hänga på. Då kommer mina horn fram, eller rättare sagt tävlingsmänniskan i mig kommer fram. "Jag ska klå henne". Nu efter två veckor så börjar jag inse att hon är i en helt annan liga än mig själv. Springer på morgonen och sen tränar kickboxning på kvällen... den vännen tänkte lilla jag klå. Haha! Som en obotlig tävlingsmänniska så ska jag kämpa tills målet är nådd. Trots det så är det liiiite stressande att se hennes inlägg om alla träningspass hon gör och hur snabbt det går... ?

Jag har inte tagit ett enda löparsteg, jo springa efter rymmande barn, men annars var det över 2 år sedan jag sprang sprang och då kom mitt löparknä. Min strategi är att bygga upp min muskler (rumpa, höfter, ben, bål och rygg - hela kroppen) nu i två månader för att sedan börja springa lite lätt. Då har jag ca 6 månader på mig att kunna ta mig runt 10 km.

Nu ska jag njuta av att eftersvettas från morgonens träningspass och pyssla med mina pojkar. Sen får vi se vad dagens aktiviteter visar sig.

Med tålamod och den mentala bilden av att jag går - nej jag menar självklart- springer i mål, ska jag lyckas!??????

Av Carolina Rönndahl - 20 oktober 2016 19:39

När ska det kännas som att jag kommer att kanske lyckas med den här utmaningen?! Nåväl jag fortsätter med att träna och idag var det Rörlighet som stod på schemat. Oj vad jobbigt det var! Jag är stela som en pinne! Svettigt var det och imorgon kommer jag vara förlamad av träningsvärk...

Inser även att 90% av mina träningspass är tillsammans med min barn. 3 små pojkar. Än sålänge är de väldigt nyfikna på varför mamma ligger och flåsar på golvet. När det var som värst med flås fick jag frågan om jag hade blivit sjuk? Hoppas på att de inser att det är tråkigt att försöka hoppa på mammas rygg när hon försöker Planka eller ligga raklång precis där jag ska ta ett steg. Att försöka få bort dem är ett pass i sig?

Imorgon blir det vila och förhoppningsvis inte allt för jobbig träningsvärk.

Av Carolina Rönndahl - 19 oktober 2016 19:19

Idag har jag varit riktigt pepp på att träna. Jag har nu ett mål och ser verkligen fram emot att se resultat, även om jag har tålamod som ett litet barn.

Inser att jag har redan börjat lägga lite press på mig själv att prestera bra på loppet. Jag har knappt börjat träna! Skämt åsido så har jag en tendens att stressa upp mig i onödan. Jag får upp bilden att flera funktionärer försöker bära bort mig från banan för att jag är för slö. Det är mitt i natten och till och med min familj har gått hem. I den nivå ligger det på... ? Men jag är fast besluten att klara av detta! Om det nu är så att jag är sist. Har jag gjort mitt bästa så ska jag vara stolt! Dessutom så är jag helt säker på att jag kommer att vilja utföra fler lopp så det är ju bara bra att det är en god chans till förbättring.

Idag körde jag ett pass från Nike Training Club och det passar mig utmärkt! Jag får ett schema att följa och massa grymma övningar som passar min nivå (beginner). Har ju inga muskler!

Har även insett att jag har världens sämsta hållning (min man har försökt säga det till mig i snart 4 år). Om jag inte kan ha en bra hållning när jag går så kommer det vara omöjligt att springa. Så dags att planera in lite promenader, helst barnfritt?

Ta en sak i taget. Nu kör vi!?

Av Carolina Rönndahl - 18 oktober 2016 12:24

 

Gravid med tredje lille knodden

 


Jag tänkte prensentera mig lite först innan ni inser hur galen jag är...


Carolina, det är jag det. 28 år, Gift med en fantastisk man och så har vi 3 virvelvindar till barn. Nu de senaste åren (4 stycken för att vara exakt), så har jag varit hemma med mina barn och har planen att vara det ett tag till. Mannen studerar heltid på Jönköpings Tekniska Högskola och har bara ett år kvar. 

Ska faktiskt flytta till Singapore i januari på utlandsstudier! Kommer tillbaka i början av juni.


Jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Är starkt troende och det kommer att spegla sig lite hur jag skriver, tränar och till och med vad jag äter, eftersom det är det centrala i mitt liv. Älskar det!


Jag älskar även att sy! Hade ett projekt när min äldsta var född att inte köpa några kläder till honom (förutom strumpor) och bara sy av gamla kläder som jag har fått av andra. I början var det lite klurigt då jag visste knappt hur man använde en symaskin, men nu syr jag gärna ett klädersplagg om det skulle vara glest i garderoben. Nu med tre små pojkar sker det yttert sällan att jag sätter mig ner och syr. Någon dag så ska jag ha ett eget syrum där jag bara behöver stänga dörren efter mig när jag inte har tid...


Jag gjorde Lumpen 2008. Jag har aldrig varit så vältränad som jag var då. Har fortfarande lite svårt att inte leva på gamla meriter, 8 år senare... Men jag vet att jag lyckades då så ska jag lyckas igen. BRAK har jag tagit tillbaka in i mitt liv. Älskar det!


Utbildad till Djurvårdare och specialiserar mig i Hundträning. Inget jag använder i dag, men ser fram emot att en dag ha en gård där jag kan leva ut mina drömmar helt!


Mer än så här är det nog inte. Fråga så svarar jag:) 




Av Carolina Rönndahl - 18 oktober 2016 11:43

 

2008 var det då tanken på att testa triathlon började gro. Har haft det i baktankarna rätt länge och det var inte förrän 2014 då min man och min pappa utförde sina första lopp, som jag insåg att jag kan inte lägga detta på hyllan, jag måste testa själv! 

Så nu efter nästan 2 år senare, 2 barn till i skaran, så är det äntligen dags att ta tag i saken. 


Jag ska utföra mitt första Triathlonslopp - Olympisk distans. 


Varför just den distansen? Det frågar jag mig själv också. Är det för att jag tror att en sprint skulle vara för lätt? Är det för att jag verkligen behöver något riktigt jobbigt att träna inför? Eller bara för att jag vet att jag kanske skulle klara det? Det enda jag vet är att en Olympisk distans är en otrolig utmaning och jag tror att det känns överkomligt, men samtidigt jätteläskigt. Jag behöver en rejäl utmaning för bli "tvingad" att börja träna redan nu! Jag är så otroligt otränad, så otränad som man kan bli efter 3 barn på 3 år + minimal med träning + 20 extra kilo. 


Det är mycket som ska klaffa för att detta ska lyckas, men jag har en bra support team här hemma och jag har till och med fått med mig en vän som vill testa på. Jag har börjar spara pengar så jag kan ha råd till att köpa en ordentlig cykel och utrustning. Nybörjade med allt!

Än så länge känns det bra att simma med min tant baddräkt och cykla med min damcykel. Rätt nivå liksom. Haha! Man kommer långt med lite. 


Så välkommen att följa min enkla resa mot mitt livs första triathlonlopp! Nu kör vi!   


Tidigare månad - Senare månad

Presentation


Min resa till en Triathlon- olympisk distans.

Med lite pannben och glatt humör kommer man långt. Att tappa bort 20 kilo skulle inte vara en allt för stor förlust.

Soffpotatis > Triathlet

Nu kör vi!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
Oktober 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards